miniinva

Jaa nu var de länge sen jag skrev här men detta år har inte varit lätt. :/ Min morfar fick en hjärnblödning å fick ligga i uppsala i över 1 månad. Först visste dem inte äns om han skulle överleva. Men nu idag så bor han i degerfors på ett rehabhem som heter Slussen å han blir bättre å bättre. Han pratar å kan till å med gå nu med sin rullator men inte så jätte bra som man vill men vilka framsteg han har gjort. Men ibland så blir de bara mummel när han ska prata. Men är så himla glad att han e vid liv. =) Några månader senare närmare sagt bestämt den 28 september så hittar jag å min mamma min farfar död i sin lägenhet. :'( Det var en riktigt chock för oss alla. Bilden finns fortfarande kvar på näthinnan. :( Kan inte sova så bra om nätterna... Men en försöker gå vidare men de e svårt för ibörjan så var jag så chockad att jag inbillade mig själv att han fortfarande levde. :( Ingen kan förstå hur jag kände mig när jag klev in i hans lägenhet. Vilka känslor man får å vad som händer i huvudet. Kan inte äns skriva detta utan att få en tår på kinden. Men de känns väldigt bra ändå att få skriva av sig. Jag säger så här tur att jag var/är mycket med familjen å släkten annars hade det varit svårare tror jag.


Tänder ett ljus för Farfar. R.I.P <3